Varför behöver vi mer biogas i energisystemet?
– Det är ett väldigt klimatsmart drivmedel, det bidrar till cirkulär ekonomi, minskar behovet av att importera konstgödsel och bidrar till att lösa ett avfallsproblem. I dag uppgår biogasproduktionen till cirka två terawattimmar men det finns en total potential på tre till fyra gånger så mycket. Vi har försökt ta reda på hur vi kan få det att ske och hur den utvecklingen kan stöttas med fokus på transportsektorn.

Varför sker det inte?
– Biogaskedjan är komplex med många aktörer, från råvaruleverantör, producent, distributör och ända ut till användaren. Alla delar måste finns på plats samtidigt och det är svårt att få till. Biogas som drivmedel finns idag främst i stora och medelstora städer i södra halvan av landet. I Luleå går det till exempel inte att tanka biogas som privatperson.

Hur kan vi stärka biogasen?
– Vi behöver öka lönsamheten i hela kedjan och minska den snedvridna konkurrensen från importerad biogas. I den här studien har vi tittat på mycket på hur aktörsnätverk kan stötta utvecklingen. En väldigt viktig fråga är om biogasen fortsatt får skattebefrias eller inte. Det är en absolut förutsättning, men det måste godkännas i EU. Vi behöver också en större efterfrågan, inte minst på lång sikt, det är många aktörer som måste kunna lita på att det händer. Här har offentlig upphandling en viktig roll att spela.

Hur jobbar IVL med frågan?
– Det är ett av våra styrkeområden som vi jobbar väldigt aktivt med. Vi är ett tiotal personer som bidrar med lång erfarenhet från flera håll, alltifrån policy till vattenrening. Drygt en tredjedel av den biogas som produceras idag kommer från reningsverken. Nästan hälften av biogasen kommer från så kallade samrötningsanläggningar som tar hand om bland annat matavfall, gödsel och industriavfall. Vi jobbar både med styrmedelsutveckling, beslutsstöd och tillämpning, även i utvecklingsländer, och vi har hjälpt många biogasaktörer att söka stöd genom bland annat Klimatklivet.

Rapporten Verktyg för biogasutveckling är framtagen i samarbete med Luleå tekniska universitet.


Källa: IVL Svenska Miljöinstitutet