Inför att regeringen i sommar inför en reduktionsplikt har IVL Svenska Miljöinstitutet och Luleå tekniska universitet jämfört kostnaderna för att minska klimatutsläppen med olika typer av biodrivmedel. Av befintliga bränslen hamnar biogas genom rötning av avfall samt etanol från sockerrör bäst till med lägst reduktionskostnad. Rapporten visar också att biodrivmedel som i dag är under utveckling kan nå lägre reduktionskostnader än många av de biodrivmedel som redan finns på marknaden.
– Resultaten är användbara både för bränsledistributörer och för samhället i stort. De visar konkurrenskraften hos olika alternativ och pekar också ut de råvaror och produktionsvägar för biodrivmedel som kan ge de ekonomiskt mest effektiva bidragen till omställningen av det svenska transportsystemet, säger Erik Furusjö, forskare på IVL Svenska Miljöinstitutet.
Den första juli i år inför regeringen en reduktionsplikt för att öka användningen av biodrivmedel.Det innebär att alla drivmedelsleverantör kommer att behöva minska växthusgasutsläppen från bensin och diesel. Målet är en minskning med 40 procent till 2030.
I dagsläget kostar det mer att producera biodrivmedel än fossila drivmedel (4-14 kr/liter jämfört med 4-5 kr/liter för fossila drivmedel). Med reduktionsplikten kommer biodrivmedel som har så liten klimatpåverkan som möjligt att bli mer värdefulla på marknaden, eftersom ett biodrivmedel med god växthusgasprestanda kan blandas in i lägre volymer än ett biodrivmedel med sämre prestanda för att nå samma reduktion.
Studien visar att av de biodrivmedel som finns på marknaden i dag erhålls den lägsta reduktionskostnaden för biogas som produceras genom rötning av avfall och restprodukter, samt för sockerrörsbaserad etanol. Biodrivmedel som baseras på raps ger högst reduktionskostnad.
Rapporten visar också att biodrivmedel som i dag är under utveckling, så kallade avancerade biodrivmedel, på sikt kan nå lägre reduktionskostnader än många av de biodrivmedel som finns på marknaden i dag. Bland gruppen avancerade bränslen faller biodrivmedel producerade genom förgasning av skogsråvara generellt väl ut med hög klimateffektivitet. Detta gäller för produktion av metanol, dimetyleter (DME), och biogas.
– En annan viktig aspekt, som vi inte har tittat på specifikt i den här studien, är tillgången på bioråvara. Sverige använder i dag en stor del av den HVO-diesel som finns tillgänglig på den europeiska marknaden. Beroende på framtida politisk utveckling och ökad internationell efterfrågan riskerar vi en situation med råvarubrist och därmed högre kostnader för att nå reduktionsmålen. Då kan tekniker som använder inhemsk skogsbaserad råvara utgöra en viktig pusselbit som krävs för omställning av den svenska transportsektorn, säger Erik Furusjö.
Källa: IVL Svenska Miljöinstitutet
