För en omvärldsanalytiker som Andreas Gyllenhammar har 2020 inneburit många helt oväntade situationer att fundera över. Som effekten av att många transporter står helt stilla. Eller att hela befolkningar stannar inomhus.

– Med all respekt för det enorma lidande pandemin fört med sig och fortsätter att innebära för alla som drabbas – det är en intressant period. På samhällsnivå är det här vår chans att bestämma hur vi ska leva i framtiden, säger Andreas Gyllenhammar.

Som hållbarhetsstrateg på Jämtkraft arbetar han bland annat med utvecklingsprojekt kopplat till energiomställningen. Men han funderar också över de större skeendena och över energibranschens roll. På frågan om hur pandemin påverkar klimatet svarar han:

– Vi kan se en ganska kraftig momentan förändring, när världen var som mest nedstängd i april minskade de dagliga utsläppen med 17%. För hela 2020 kan vi nog vänta oss en minskning på 8-10 procent, säger han.

Så mycket har utsläppen aldrig tidigare gått ner och faktum är att pandemin sett till att vi fått den minskning som bestämdes i Parisavtalet, där världens länder kom överens om att gemensamt bekämpa klimatkrisen. Däremot sker ju detta inte på det sätt vi ville.

– Vi fick en avstängning istället för en omställning.


Inte en seger, men en påminnelse
För att komplicera det hela är det inte bara covid-19 som bidragit till att minska energianvändning och relaterade utsläpp, utan även en historiskt varm vinter.

Det som händer nu när energiförbrukningen går ner är att fossila energikällor slås ut i högre takt än förnybara, eftersom kostnaden för att skapa en extra kilowattimme fossilt är högre än med förnybart. Vindsnurran står där och producerar, det behövs ingen ytterligare spade kol i ett kraftverk.

Med minskad efterfrågan på energi minskar lönsamheten i fossilt mer än för det förnybara. I det avseendet förstärker pandemin något som redan håller på att hända. Men det vore en överdrift att påstå är att covid-19 automatiskt skulle gynna klimatet på längre sikt.

– Möjligen kan pandemin vara en pedagogisk påminnelse men det är inte en seger för klimatet, slår Andreas fast. Det beror mycket på hur vi startar upp samhället igen.

För frågan är vad som händer nu, vad vi gör av den här påminnelsen? Andreas konstaterar att det han sett hittills drar i olika riktningar och att ”många använder Corona-narrativet till att driva det de vill ska ske”.

– Det som blir intressant är att titta på vart pengarna till återhämtningen ska gå.


Följ pengarna
Å ena sidan förhandlar EU om ett enormt stödpaket, 750 miljarder euro som ska prioritera de gröna näringarna. Å andra sidan startas fler kolkraftverk än någonsin i Asien. Och tittar vi på Sverige har debatten nästan inte alls handlat om hållbarhet eller omställning.

– Här är fokus just nu på att rädda liv och företag. Vi har inga budgetsatsningar som främjar klimatet men om det kommer resurser från EU-håll så kan det snabba på utvecklingen även i Sverige.

Personligen är Andreas både optimist och genuint orolig.

– Det är stora krafter som står mot varandra, men helt obestridligt är att vi måste ställa om systemen på samhällsnivå – det är inte konsumenter som primärt kan driva det här.

Arbetet underlättas av om policy och politik fortsätter och ökar stimulansen. Samtidigt kan företag som påverkar vardagen för många dra sitt strå till stacken och dessutom tjäna pengar på det.

– Energibranschens uppgift är att se till att människor kan leva klimatsmart på ett enklare sätt. Jag är genuint stolt över att vi kan driva och leverera en grundpelare för hållbarhet i form av förnybar energi.

Även om mycket spännande teknikutveckling sker just nu är det inte är säkert att det räcker:

– När det gäller den totala omställningen går mycket åt rätt håll men jag är orolig för tidsaspekten: att vi inte kommer att klara det i tid. Jag tror vi har ett möjlighetsfönster, de beslut vi tar den närmaste tiden kommer att styra utvecklingen de närmaste 30 åren. Låt oss vara kloka nu när vi återstartar ekonomin!



Källa: Jämtkraft