Vid de avfallsdeponier med organiskt material som finns runt om i Sverige bildas deponigas som bland annat Innehåller svavelväte – en mycket giftig och korrosiv gas. Men det mesta av svavelvätet kan med en ny och billig metod effektivt renas bort från deponigasen, så att den kan användas för el- och värmeproduktion. Det visar ett projekt vid RISE enhet Jordbruk och Livsmedel.
Under 2015 facklades 53 GWh deponigas bort i Sverige (energi som räcker till cirka 3 500 normalstora villors uppvärmning under ett år). Det beror ofta på att halterna svavelväte är så höga att man inte kan använda gasen till energiproduktion. Svavelväte ökar slitaget på motor och panna, vilket ger dyra underhållskostnader och kortare livslängd på anläggningen. För att minska korrosionen kan man höja rökgastemperaturen, men då får man samtidigt lägre verkningsgrad och sämre energiutnyttjande av gasen.
– Att rena deponigas från svavelväte har alltså många fördelar. Det leder till exempel till ökad produktion av förnybar energi och att utsläppen av försurande svaveldioxid kraftigt minskar från deponierna. Men när vi kontaktade 15 deponier i Sverige hade ingen av dessa någon svavelrening, säger Johan Andersson, projektledare vid RISE.
Askor av låg kvalitet
Tillsammans med Sveriges lantbruksuniversitet, Processum, SÖRAB, Ragn-Sells, Umeå Energi och Biogas Systems har Johan Andersson i ett pilotprojekt testat askor av låg kvalitet från förbränning av avfall, returträ och liknande för att rena bort svavelväte vid en svensk deponi. Den studerade metoden bygger på att låta gas passera en lätt fuktad askbädd placerad i en behållare, ett s.k. askfilter som har utvecklats vid Jordbruk och livsmedel (f d JTI) och SLU.
– Resultatet var över förväntan! Det är önskvärt att halten svavelväte är mindre än 200 ppm om man ska använda den till el- och värmeproduktion. I våra försök var de ingående halterna svavelväte extremt höga (12 000-17 000 ppm), men vi lyckades få bort nästan allt svavelväte, ner till mindre än 10 ppm vid låga gasflöden och mindre än 200 ppm vid höga gasflöden. De två asktyper vi undersökte hade båda mycket god förmåga att fixera svavelväte, 44-61 gram per kilo torr aska, säger Johan Andersson.
Billigt askfilter
Enligt projektgruppens beräkningar är det ganska beskedliga mängder aska som krävs för reningen. Om samtliga svenska deponier skulle använda sådan här aska för gasrening, skulle askbehovet motsvara endast 0,2-0,3 procent av den årliga svenska askproduktionen.
– Det krävs mindre mängder aska än vad vi hade räknat med. Det kan räcka med 10-100 ton aska per anläggning och år för att rena gas vid de flesta av Sveriges deponier, säger Johan Andersson.
De ekonomiska beräkningar som har gjorts visar att askfiltret har stor potential att bli mer kostnadseffektivt än de konventionella reningsmetoder som i dag finns på marknaden.
– Den låga reningskostnaden är lovande för deponier som i dag inte renar sin gas. Nästa steg i vårt utvecklingsarbete blir att designa en fullskalig prototyp som vi kan testa vid en svensk deponi, säger Johan Andersson.
Projektet är ett så kallat förprojekt inom programmet RE:Source, som finansieras av Energimyndigheten, Vinnova och Formas.
Läs rapporten Askfilter för rening av svavelväte i deponigas här.
Källa: RISE
