I energi- och värmekraftverk som använder hushållsavfall som råvara kommer inte all energi som finns i avfallet till nytta i form av värme och elektricitet. En stor mängd energi går faktiskt till spillo i förbränningsprocessen.

Doktoranden Eboh Francis Chinweuba har i sitt forskningsprojekt utvecklat en ny metod för att effektivisera processen och därmed möjliggöra ett större energiuttag.

– Metoden går ut på att beräkna det maximala energiutbytet vid förbränning av hushållsavfall i fast form. Jag har också introducerat en metod för att möjliggöra förbättringar i förbränningsprocessen samt räknat på kostnaderna på sikt utifrån olika metoder för effektiviseringsoptimering och utifrån befintlig teknik i anläggningen, berättar Eboh Francis Chinweuba.


Större träffsäkerhet
Metoderna har tagits fram utifrån statistiska beräkningar, datamodellering och simuleringar. Den nya beräkningsmodellen tar även hänsyn till sammansättningen av avfallet, vilket gör den här metoden mer träffsäker jämfört med andra metoder.

– I projektet kom vi fram till att vår metod för att uppskatta det totala energiinnehållet är överlägsen befintliga metoder där man enbart beräknar den energimängd som i dag tas tillvara. Metoden ger en mer realistisk beskrivning av de effektivitetsförändringar som är möjliga utifrån de begränsningar som vald metod har för att omvandla avfall till energi, förklarar han.


Identifiera förändringar för bästa effekt
Utifrån detta går det att identifiera vilka förändringar som är möjliga och vilka som inte är det för att uppnå bästa effekt.

Forskningsprojektet visar även att fjärrvärmenät är den form av processanläggningar för avfallshantering som är mest lönsam på sikt om man tittar på inkomster och produktionskostnader.

Forskningsprojektet svarar mot FN:s globala hållbarhetsmål inom områdena energi, miljö, ekonomi, hållbara städer och samhällen samt infrastruktur.


Vidare läsning:
Klicka här för att läsa Efficiency Improvements in Waste-to-Energy Combustion Processes: Method Development and Evaluation (pdf) i sin helhet.



Källa: Högskolan i Borås