Erfarenhetsutbyte för att ta fram öppna, gemensamma beskrivningar, det är standardisering. Kan alltså standarder och standardisering bidra för att begränsa och lindra katastrofer av olika slag?

I kommittén för standardisering för elektriska aspekter på smarta städer finns ett internationellt projekt som syftar till just detta. Projektet, Smart Cities – City Service Continuity against disasters – The role of the electrical supply, drivs inom IEC, den internationella organisationen för standardisering inom elområdet. Det ska resultera i vägledning för att upprätthålla olika elberoende tjänster och funktioner i en stad i händelse av en naturkatastrof. Arbetsgruppen har deltagare från Indien, Italien, Japan, Korea, Mexiko, Storbritannien, Tyskland och USA.

En huvudpunkt är att anpassa elsystemet så att det blir motståndskraftigare mot naturkatastrofer och så att följderna begränsas, geografiskt eller funktionsmässigt. Sedan ska systemet också gärna vara utfört på ett sätt som underlättar reparation och återställning. Till exempel kan modern teknik för smarta elnät förenkla felsökning och reparationsarbetet kan bland annat underlättas av standardiserade komponenter, pålitlig dokumentation och tydliga arbetsbeskrivningar.

En populärt hållen artikel i e-tech magazine från IEC beskriver bakgrunden, läs den här. En utförligare bakgrund med intressanta exempel ges i rapporten ”Microgrids for disaster preparedness and recovery” som på japanskt initiativ tagits fram inom IEC. Den kan laddas ner här eller beställas i tryckt form från SEK Svensk Elstandard, som är den svenska medlemmen i IEC.

På europeisk nivå pågår ett ambitiöst projekt, kallat ResiStand, som syftar till att mer än hittills dra nytta av standardisering för att öka samhällets och infrastrukturens motståndskraft mot katastrofer av olika slag. Det handlar inte bara om elnät, utan om alla samhällsfunktioner och ResiStand är därför mycket omfattande, läs mer här.

Så här långt har man identifierat ett antal områden där standardiseringsprocessen skulle kunna användas. Det handlar framförallt om att i olika länder dra nytta av varandras erfarenheter och ta fram gemensamma begrepp, rutiner och metoder, t ex för riskbedömning, skydd av kritisk infrastruktur eller användning av frivillig personal.

Många förslag gäller rutiner vid eller efter en katastrof, som hur larmcentraler och akutsjukvård ska reagera vid plötslig och massiv överbelastning, hur man ger snabb och fortlöpande information till allmänheten eller hur man bäst registrerar evakuerade.

Med den inriktningen har man inom ResiStand-projektet framförallt identifierat kommittéer inom ISO och CEN, alltså utanför det elektrotekniska området, som skulle kunna vara aktuella för projekt. Flera av dem skulle hamna inom området för ISO TC 292, Security and resilience, som liksom den europeiska CEN TC 391, Societal and Citizen Security, i Sverige speglas av SIS TK 494, Samhällssäkerhet.

På elområdet har ResiStand bara identifierat CENELEC TC 79, Alarm systems, där svenska intressenter deltar genom SEK TK 79, Larmsystem, inom SEK Svensk Elstandard. De nya internationella IEC TC 123, Management of assets in power systems, och den tidigare nämnda systemkommittén för el i smarta städer har inte kommit med. Inte heller har man uppmärksammat de arbeten kring tillförlitlighet och riskanalys som gjorts, och görs, i IEC TC 56, Dependability, i Sverige SEK TK 56, Tillförlitlighet.

Även den tredje europeiska standardiseringsorganisationen, nämligen ETSI inom teleområdet, har några grupper som berör dessa frågor. Främst är det grupperna ETSI EMTEL (Emergency Communications) och ETSI TCCE (TETRA and Critical Communications Evolution). Svenskt nationellt deltagande i ETSI sker genom ITS, den yngsta av de svenska standardiseringsorganisationerna. De andra två är de tidigare nämnda SIS och SEK.

Källa SEK