– Sedan femton, tjugo år tillbaka har halten löst organiskt kol ökat i sjöar och vattendrag vilket har gjort dem brunare. Det här är ett bekymmer för vattenreningsverken, det blir svårare att rena till fullgod dricksvattenkvalitet. Kolet binder också till sig andra ämnen som tungmetaller och det är naturligtvis inte bra, säger Filip Moldan, forskare på IVL Svenska Miljöinstitutet.

Brunare vatten släpper heller inte igenom ljus lika bra ner till botten vilket ger negativa konsekvenser för hela ekosystemet. Trenden med brunare sjöar har undersökts av forskare i många år i både Europa och Nordamerika. Det finns likaså ett antal olika teorier till vad som ligger bakom: klimatförändringar, närheten till barrskog, förändrad markanvändning och minskad försurning.

Filip Moldan och medförfattare Johanna Stadmark menar att alla förklaringar kan stämma, men att de har olika stor betydelse för olika perioder och regioner.

– Trenden kan inte förklaras generellt med bara en mekanism som dessutom skulle vara lika dominerande under hela den undersökta perioden, vilken präglas av varierande nedfall, väderlek och markanvändning. Nittiotalets kraftigt minskande försurande nedfall var till exempel sannolikt den viktigaste faktorn under den perioden, säger Johanna Stadmark.

Forskningsområdet är inte nytt men kommer sannolikt få allt större betydelse i framtiden. Klimatförändringarna för med sig mer regn som sköljer ur marken och gör att vattnet i sjön byts ut snabbare, varpå de organiska ämnena inte hinner brytas ner. Även högre temperatur påverkar processen.

Nu vill författarna till rapporten gå vidare med en fördjupad studie över hur förhöjda halter löst organiskt kol påverkar svenska sjöar i framtiden och vad det innebär för möjligheten att uppfylla miljömålet ”Bara naturlig försurning”.

Ladda ner rapporten här.



Källa: IVL